Kaffe får en egen rubrik.

Kaffe gör mig idérik.

Kaffe smakar sådär.

Ändå är smaken mig kär.

.

Nu satt det riktigt riktigt fint med kaffe. Produktiviteten är hög nu!

Så kan det gå när kjolen är randig.

Idag har jag nitat en kavaj.

Inatt drömde jag att jag var baseballproffs. När jag sprang halkade jag och svalde jättemycket lera. Höll på att kvävas så det var faktiskt ganska allvarligt. Vaknade ju såklart innan den riktiga dramatiken kom.

På något vis är det väldigt bra att drömma otäcka drömmar. Automatiskt blir man liksom många erfarenheter rikare bara genom att sova. Tänk vad många yrken man har haft i drömmarna under alla dessa år. Hur bra som helst ju. Synd att man inte kan skriva ner dem i sitt cv.

Värst vad jag ska blir bortskämd idag - leverans av både ipod och labels! Labelsen, eller som man säger på svenska: etiketterna, som ska sitta på våra kläder har kommit. En sådan där vävd lapp som kan skava i nacken. Det ska synas vem som lagt tassarna på plaggen.

Känns himla bra. Jag säger som min käre far brukar säga när allt går som det ska: "Jag tror att jag lägger en sten i skon så det får skava lite - för säkerhetens skull." Nu kan han istället ta på sig en tröja som jag gjort för att få samma effekt! Bra va!

Grejen är den att de (om några) kan göra såhär. Just nu är jag så förfärligt förbannad över detta, men så fort jag har fått min vara så kommer jag att ha glömt den långa väntan och apple kommer återigen bli min gud. Det är som att vänta på att den godaste kakan ska bli klar i ugnen. Det tar så jävla lång tid så man nästan inte är sugen längre. Bra, tänker man då och tänker att man lika gärna kan vara utan, men när den sedan är klar och man smakar så är det så satans gott. Då finns det inget annat och kakans process i ugnen är förlåten. Så himla irriterande att de kan leka med mina känslor på detta viset!

Ett par gamla skor från Bianco fick nytt liv när jag var klar med dem. Kedjor på. Fingrarna återigen förstörda. Angående att använda fingerborg för att skydda fingrarna så är det inte ett alternativ. Att använda en sådan är för mig som att skrapa en lott med bomullstuss - alltså inte något jag väljer. Att tappa känseln i fingertopparna någon timme står jag ut med - det är ju som tur väl är inte den riktiga fingertoppskänslan som försvunnit.

hälsning från Zicco

Fick in en allvarlig kavaj som jag lekte med. Sofistikerat barnslig spelar den nu död, hängandes på klädstången i min verkstad.

La mig alldeles för sent helt utslagen igår kväll. Sovit utmärkt.

Nu är skjortan knäppt och rosetten knuten. Iväg och arbeita!

Dessa bilderna lämnade jag efter mig igår. Mycket mer fanns inte kvar av mig.

Hemkommen från svampplockning i den mörka skogen. Massor med trattkantareller. Mumma.

Varför ska bara en sådan här berlock bäras runt halsen? Jag hänger den i örat ibland. Välj vilken bild du vill ha, byt den, sätt dit den första igen. Oändligt. Jag pressade in Europa.

Har gjort om detta par ankelboots. Jag har sytt dit kedjorna en för en. Mina fingrar är efter detta arbete omplåstrade eftersom nålen gick lika mycket tillbaka in i fingret som in i skinnet på skorna.

Skor, särskilt pumps, med lång spetstå förbannar jag däremot även om det ger långa fötter. Det känns liksom som om spetsen går in i hjärtat på mig. Så kan vi ju liksom inte ha det.

1700-talens kungahus är för övrigt väldigt trevligt. Gigantiska frisyrer för både damer och herrar, gigantiska klänningar, uniformer och som sagt långa härliga skor. Voltaires Candide skvalpar i mitt huvud, men också Marie Antoinette som nog vi flesta sett filmen om?

Håret är det lite som jag fastnat för också och märker att Madame de Pompadour som gett namn åt pompadour-frisyren som vi märkt av på 50-talet var 1700-talets lilla bitch och trendsättare bredvid Marie Antoinette.

Kirsten är så mycket snyggare än originalet. Dessutom så var det nog inte ovanligt att konstnären som målade av Marie Antoinette förskönade henne en del... fast vad är det för skillnad på det och på dataretucschering egentligen..?

gör jag halsband

Vem är det som säger att inte det inte ska tillverkas coola herrstrumpbyxor? Orättvist. Jag ska bevisa att det är snyggt.

Erwin Blumenfeld

E.J Bellocq

Malmö är sådan där bra liten, men ändå en storstad.

Något av det bästa och sämsta med dagen var att jag beställde en stor kaffe. Det innebar att jag fick en fylld halvliters balja. Som bekant är ju kaffe vätskedrivande. Så ja, jag skulle kunna bli toalettrecensent för Malmös alla caféer. Dock så överväger kaffets goda egenskaper. Så ett tips om ni vill ha mycket kaffe för pengarna är att köpa det på Wayne's.

Besviken på Åhlens som tar 5 kronor för att man ska få spola i deras toalett. Jag blev tillfrågad att dela avgiften med en dam. Sweet, tänkte jag, och frågar henne om hon är paniknödig och såklart är hon det. Vänlig som jag är där jag står med benen i kors och nästan sprängs låter jag henne gå före. Vad gör folk inne på toaletten?! Hiskeligt vad man får vänta varje gång och detta var inte ett undantag. Tar det inte max 30 sekunder? Folk verkar ju tycka att det är trevligt att vara där inne. Själv tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att besöka wc. Enligt 118100-reklamen tillbringar vi ju 6 månader av våra liv på toaletten. Om det nu är sant så förvånar det mig inte. Tänk på det nästa gång!

Detta inlägget blev kanske inte riiiktigt som jag tänkt från början, men nu när jag ändå tagit upp detta extremt viktiga ämne så vädjar jag till er som känner er träffade: lägg benen på ryggen, lägg på ett kål, sätt eld i baken - när ni besöker offentliga toaletter.

Tack på förhand.

Där kommer att finnas bl.a. att finnas en e-shop där man kan köpa stuff som jag tillverkat. Ingenting är det andra likt och jag gör även på beställning. Det där med att internetshoppa må ha blivit ett hot mot folkhälsan och privatekonomin, men ack vad trevligt det kan vara.

På hemsidan kan ni och bl.a. läsa lite om företaget och hur ni kontaktar oss.

Jag hoppas att ni finner glädje där så snart den är klar. Tills dess kan ni uttrycka ett jättelång naw åt dessa små till ytan söta figurerna nedan som dansar välkomstdans.

Idag åker jag till Malmö. Det ska bli så himla härligt. Förhoppningsvis blir det en lång dag i staden eftersom jag har haft extrem abstinens av malmöfolket och avgaserna.

Nu har jag lagt sista sömmen! Såhär slutar alltså denna klänningssagan. Blev det ett lyckligt slut? Det är upp till var och en.

Arbetar med en klänning som jag tillverkar av bland annat gardiner.

Hoppas vara klar med den ikväll. Håll utkik.

Arbetsmusiken är viktig. Ibland vill jag ha pump-the-base-musik, ibland klassiskt eller egen taktlös visselmelodi.

Just nu är är det lite sprudlande musik som gäller. Lite sådär mystisk saga. Föreställ er grön, saftig mossa och doften av blöt bark. Klänningen kommer att bli lite av en ihoplappad fairytale med ett förhoppningsvis lyckligt slut.

Slutet får ni reda på snart.

Musiken är i alla fall här:

Ett lite abrupt slut på videon, tyvärr.

Ibland

gör jag halsband.

.........................................................................................................................................

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

.  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .

.   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .

Jag tycker att det känns lite knepigt att presentera mig själv mer ingående för jag vet inte vad jag ska framföra. Det skulle bara bli diffust. Jag är nämligen ganska diffus. Därför får ni bilda er en uppfattning och skapa en karaktär av mina inlägg. Jag hoppas att det duger.

Idén bakom Tarragon road, hur detta startade, hur jag blev Atcha, varför jag bloggar har ni däremot rätt att få veta och berättelsen kommer här i enkla meningar:

För längesedan bodde syster och bror på Dragonvägen. Dragonvägen på engelska är Tarragon road.

För längesedan hade syster och bror två katter, Atcha och Zicco.

För inte så längesedan kom en idé. Tarragonroad skapas av Atcha och Zicco med avsikt att inspirera och uppmuntra till egen stil och att upptäcka nytt. För Atcha och Zicco, karaktärerna i detta spel, är detta något roligt och vi brinner för att det inte ska finnas gränser samt för frihet att vara galen och speciell, men även sansad och vanlig, om man vill det. Våra bakgrunder är olika men ändå lika. Atcha har gått utbildning inom textil och sömnad och har det som sitt starka kort. Zicco är fantastiskt duktig på grafisk design. Tillsammans är Atcha och Zicco bra. Tillsammans är de Tarragonroad.

Det här är dock bara min, Atchas blogg, mina bästa tassavtryck.