småförstörd

Idag trollade en kille för mig. Det måste ha varit trolleri. Det måste det ha varit. Jag blir fascinerad och samtidigt helt fucked up i huvudet när allt sker framför mina ögon. Jag vet att han leder min uppmärksamhet dit han vill, men jag försöker att göra helt tvärt emot vad han vill att jag ska göra. Jag vann dock över honom en gång. Han kunde inte läsa mig när han drog kortet som jag skulle tänka på ur kortleken. HA!!! Ganska nöjd må jag säga, ja, jag är ganska så bra ändå, eller hur, absolut är jag det, kanske borde skola om till trollkarlsförstörare och icke-telepatist när jag ändå är såhär bra, shit, lura en trollkarl, himla nöjd är jag för det, kan hålla på i timmar att tala gott om mig själv för den händelsen. Nu räcker det (egentligen not).
Jag vill så gärna veta hur de bär sig åt, men samtidigt inte. Då blir det liksom inte kul längre. Fast tänk vad roligt att själv kunna få människor att häpna av sin fingerfärdighet och trick. Fast i dagens fall var det ju trolleri som sagt. Det går liksom inte att låtsas trycka upp en spik i näsan. Jag fick känna på spiken. Den var inte ihoptryckbar och den var inte mjuk. Däremot så är det ju ganska så otroligt att han kunde pressa in spiken halvvägs till hjärnan. Högst osannolikt. Däremot svär jag på min ipod att den var riktig, spiken.
Jag blir galen av att tänka på detta så nu slutar jag...
JOBBIGT.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0